Jag downlägger.

Jag downlägger den här bloggen.

Tänk om jag hade varit död. Då hade ingen kunnat veta det. Det tänker jag ibland om bloggar som plötsligt tystnar.
Undrar hur många bloggar det finns därute. Där författaren har dött plötsligt pang.

Fast då kan man ju undra om sådant i evighet. Undrar hur många av de kläder man köpt på second hand som tillhört numera döda människor.

Och klassikern: undrar hur många av publikskratten i sitcoms som "Vänner" som tillhör människor som dött.

I alla fall. Jag är inte död. Jag lever. Och jag går ner i vikt trots att jag äter godis. Fattar ingenting. Men så är det. Byxorna slappar. Jag är också uttråkad. Detta blev inte som jag tänkt mig. Så nu avslutar jag.

Good bye. So long.

Mumsfillibaba

Kunde inte gå hungrig längre.

Kokar soppa på vatten, grönsaksbuljong buljong och vitkål.
Det kanske låter fullständigt tråkigt och osmakligt, men det kommer väldigt högt upp på min lista över godaste maträtterna. Om jag hade haft köttfärs hemma och kunnat göra frikadeller att stoppa i hade den varit på tio-i-topp.

mehförifan!!!

Hittar inte värdet ens när jag söker på engelska. Nektarin är lyser helt frånvarando på alla sabla listor från både Kanada, the US and A, och Nya Zeeland.

Dessutom är jag hungrig igen. Jag tycker inte om det - jag har bara sprungit fem kilometer idag. Jag förtjänar inte mer mat.

Ätit idag:

2 koppar grönt te med sojamjölk och suketter
2 dinkelbullar med makrill i tomatsås, ost och gurka
5 nektariner
1 liten tallrik med naturell yoghurt och 2 tsk flytande honung.
1 stekt ägg
1 halv burk tonfisk i vatten

OMG. Ser redan att det är alldeles för mycket och jag är fortfarande HUNGRIG!
Buuuuuuuuu.

ÖH!

Vad är det här för jävla skit? Jag kan inte hitta en endaste GI-tabell som innehåller det glykemiska värdet på en nektarin. VADIHELHELVÖTE? Nektarin är ju inte ens en ovanlig frukt. Jävla amatörer.

I alla fall börjat jag tröttna på bloggen. Jag har ingen lust att redovisa vad jag ätit under dagen, det finns ingenting tråkigare än att läsa om vad folk ätit. Vem bryr sig liksom. Men jag har heller inte mycket annat att skriva om.

Nu kommer det:
Har fortfarande inte rört varken godis, glass eller kakor. Eller bullar. Eller druckit läsk (as if). Undviker smidigt allt som har socker i sig, och dricker enbart kranvatten (öff course) och använder suketter istället för bitsocker. Bakade bröd på i stort sett enbart dinkel häromdagen och krossade suketter i det också. Påhittiga Edith.

Anywho.
Gjorde ett undantag idag. Innan löpturen hällde jag lite honung över naturella yoghurten. Lite dåligt samvete, men inte mycket.


Och idag har jag ätit fem nektariner. Så jävla mums. Men I bet de är fruktansvärt onyttiga ur GI-synpunkt. Trots att de var gröna och omogna (gott).

I put a spell

Insåg just att jag stavat fel på mediciner längre ner (rättat nu). Pinigt.

Skamvrån

Nä, ingen skamvrå här inte. Åt lite pasta till middag ikväll, men jag har nada dåligt samvete. Träningen ursäktade det. Mm gott.

Tittat på bilder.



Vad gör Nicole här? Är hon hemma? Hos frisören? Vem fotar? Paris? Många frågor, åh så få svar...

Och så en klassiker:



Den kan gott få vara med igen för Nicole är så jävla snygg här. Paris är ful som vanligt. Har tyckt att hon var störig sedan jag först såg henne i Vecko-Revyn 2002 och tänkte "Nåja, hon kommer i alla fall aldrig att bli särskilt känd för hon är så jävla ful och då slipper jag se henne". Tji fick jag. Folk är dumma i huvudet.

WTF!?

Hittade plötsligt denna bild. Hata stora bröst.

Babeh!

Sjukt gammal nyhet, men kom igen - kroppen håller fortfarande. Jag vill typ ut och springa 25 kilometer när jag ser hennes retuscherade kropp.

All I do is work work work

Den första jag kom att tänka på var Maria Andersson. Jag hade alltid tyckt att de såg ut som självaste Robertsfors, men så en dag så dök de upp på Hultsfred och plötsligt såg Maria ut som Berlin och Paris. Se själv:


Berlin.


Döschnygg.


Och London.


Inte så snygg Robertsfors


Robertsfors

Back from fika

Mår lite bättre. Jag åt ingen kaka, jag drack ingen mjölk. Har två sura (gott) nektariner vid min sida, och ett glas med sukettsött sojamjölkskaffe. Jag tjatar. Måste leta reda på lite inspirationsbilder. NU.

Tacksamhet.

Jag älskar min familj.

This Just In:

Jag har fått present.

Oh sugah

Fuck. Jag kan inte jobba. Jag har eftermiddagsdipp och längtar efter ingenting annat än en fet kaka och en kaffe med riktig mjölk. Vadfan. Att det ska vara så jävla drygt. Varför varför varför bär jag på sockergenen?

Och vafalls!? As we speak säger en kille att han har med sig kaffe å kaga om någon vill ha. Alltså. Döda mig någon. Vad snäll han är.

Tror jag ska gå ner och kränga lit sojamjölkskaffe och en nektarin. Kanske mår jag bättre då.

MEN JAG SKA FAN INTE LÅTA NÅGON JÄVLA LITEN GEN BESTÄMMA ÖVER MIG. Det kan den fetglömma.

GI-middag

Imorgon ska jag och killen bjuda på middag. Han städar och handlar, jag lagar maten.
Jag har godislöfte och försöker äta efter GI-dieten, och jag är bara inne på dag tre. Inte fan kan man ge upp efter bara fyra dagar. Därför ska jag bjuda på följande:

Röd paprika
Creme fraise
Kyckling
Gurka
Grönkål (vitaminbomb)
Blomkålsmos (istället för potatismos)
Mozzarella
Kräftsjärtar
Olivolja
Basilika
Bladselleri
Speltmjöl/Dinkel och pumpafrön (ska baka bullar)
osv

Jag plockar en påse äpplen i trädgården och tar med mig hem. Jag tänker verkligen inte tillaga dem, hata varm frukt. Vilket får mig att tänka på efterrätt. Jag har fortfarande inte löst det problemet. Just nu lutar det åt att det blir glass till alla andra, och kaffe med sojamjölk und sukketten till mig.

I alla fall. Det är väl inte otrevligt att bjuda på GI-mat? De är smala, så de kan inte ta det som en förolämpning på något sådant sätt - men jag undrar om man liksom ska bjuda på tjockismat när folk kommer på besök. Kanske ska jag hålla käften om att det är GI-mat, så märker de ingenting? Men jag vill ju skryta om hur duktig jag varit och ansträngt mig. Fan, killens mamma är dietist - han måste ta det som en gansta.

Det här har jag redan tänkt en gång

Jag sitter framför tv:n och tittar på friidrotts-VM i Osaka, när det slår mig (det slår mig nog vid varje friidrottsevenmang, men jag glömmer liksom bort det) hur sjukt snygga kroppar höjdhopperskor har. Speciellt debutanten Ebba Jungmark. Jag skiter i att hon rev ut sig på 1.88 - hon vann i alla fall snyggast kropp tävlingen.

Vad är det med dessa höjdhopperskor? Varför får de så långa och slanka muskler? Okej, Ebba är ung fortfarande och därför är hennes kropp lite mer petite, men Kajsa Bergqvist fyller 31 i oktober och hon har också skitsnygg kropp.

Kanske måste jag överge löpningen? Nä, man kan ju inte amatör-höjdhoppa. I alla fall inte jag.


Den här bilden gör henne inte rättvisa.


Men den här är lite bättre. Kolla bara låret och magen!!

Status non quo

Dag två. Inte ätit godis sedan i förrgår, då jag avslutade godiskavalkaden med att äta 1 påse Truly lakrits på typ 300 gram, en påse Haribomix och en marabou dajmchoklad på 200 gram, eller hur mycket den stora nu innehåller.

Tricket är att hålla sig mätt hela tiden. Eller i alla fall icke-hungrig.

Shit, kort och tråkigt idag - nu måste jag kuta till bussen!

Tips för aptithämmande?

NÅGON som har ett tips? Och inte kromtabletter. Det är ju bara buffel och båg.

Godamnit

Har letat som en gnu på nätet efter något som får en att tappa aptiten. Då menar jag inte starka medeciner som har detta som bieffekt. Jag är ju enbart ute efter aptithämmandet, inte övriga eventuella bieffekter såsom depression, vanföreställningar eller håravfall eller vad det nu kan vara. Oftast något liknande i alla fall.

Jag tillhör den grupp av människor som bär på sockergenen. Jag skulle 9 av 10 gånger välja efterrätt framför förrätt. Dessutom vill jag att varje måltid ska vara en njutning, jag är sjukt prinsessig när det gäller vad som kommer in i min mun. Det måste vara en viss typ av mjölk, smör, pasta, baconen måste vara stekta på ett visst sätt, jag gillar inte ärtor, inte tillagad frukt, inte varm paprika, inte frukt i mat etc etc etc etc etc etc liksom.

Kanske vore det en idé att bara ha saker hemma som jag inte är så jätteförtjust i? Då borde jag ju automatiskt äta mindre?

I veckan ska jag i alla fall fylla vårt ungkarlskylskåp med GI-mat. Sedan ska jag börja odla lite i köket också. Typ basilika och krasse och kamomill.

Idag har jag slutat äta godis igen. Jag höll upp i sju månader, men efter Atkinskuren tidigare i somras så började jag äta godis igen. Och då snackar vi GODIS. Lätt en maraboukaka om dagen. Nog om det (förträng) - idag har jag bunkrat upp med sojamjölk och suketter - och jag vet att jag klarar det, det gjorde jag ju sist.

Men jag önskar mig verkligen ett piller som får mig att tappa aptiten. Det måste ju gå att ordna, med lite fantasi. Det kan bara inte vara något som ger mig illamående. Då kan jag ju inte träna. Och det fungerar inte med enasidig kost, som jag börjar hata efter ett tag - det kommer inte att hålla i längden.

Funderar över om det skulle vara något som att börja varje dag med tre matskedar ärtor. Äckligt och nyttigt. Men fan. Inte tappar man aptiten av det?

Nog om mig.

Kan inte släppa Forerunner 305. Den kan också berätta för dig hur många kalorier du bränt, och du kan tävla mot dig själv precis som i ett bilspel. Alltså, om du springer samma runda kan du kolla om du springer långsammare eller snabbare än du själv - samtidigt som du springer.

Annat gott:

Köpte gråa tights igår. De får mina ben till att se ännu mer muskulösa ut än vanligt. Benen är nämligen inte min bästa sida. Trots att de borde vara mest vältränade på hela min kropp (löpning = träna benen) är de verkligen inte i fronten om man jämför med magen och armarna och rumpan.

Struttar runt på sommarjobbet i bara tights och tröja som slutar vid höfterna. Känns ovant.

Forerunner 305

Men i alla fall. Jag är fortfarande sjuktligt inspirerad av magen jag la upp igår. Jisses. Den är perfekt.

Snart ska jag ut och springa ett eftermiddagspass, och jag satsar på en mil. Jag hade glömt mina strumpor igår så jag kunde inte springa. Finns det något mer frustrerande? Det är som när man blir sjuk just när man bestämt sig för att träna. Jag hade ju verkligen ett sug efter löpningen igår.

Nåväl. I eftermiddag ska jag få låna en på jobbets löparklocka. Den är helt fantastisk. Har koll via GPS hur långt man sprungit, mäter puls och kilometertid och allt annat svettigt som träningsfreaks vill ha koll på. Jag kan knappt vänta.

Kollade på eBay vad klockan kostade där. 2000. Det är 30% billigare än i affär.

Plus minus noll.

Dricker kaffe med sojamjölk = oskyldigt som ett lamm.

Äter två bondkakor till = mot helvetet.

Snygg magge

Herregud. Ramlade över dessa bilder. Det är den snyggaste mage jag sett på mycket mycket länge. Är beredd att leva på...(tänka något äckligt)..burksparris (kräka) de nästkommande sex månaderna för att få en sådan mage. Fyfan, vad läckert!



Älska att den är lite sådär undernärdutspänd. Som en bebismage.

Found it!

Men jag kan ju fan inte ta det här bara för att jag vill tappa aptiten. Även om att Paris Hilton tar det.

Vill ha:

Kakor. Godis. Socker.

Dumma tankar.

Idag är jag ledsen. Och lat. Jag skulle behöva en kickstart. Jag vill ha ett Alli-piller i min kropp, jag vill käka något som får mig att tappa aptiten. Eller bli sjuk. Alltså, inte ett piller som gör mig sjuk. Att jag blir sjuk så att jag tappar aptiten. Eller förresten, det vill jag förresten inte. Då kan jag ju inte träna.

Jag skulle VERKLIGEN vilja ha något som får mig att tappa aptiten. Det har jag drömt om länge. Jag vågar inte köpa saker från internet. De säger att det kan finnas vadsomhelst i dem. Och det vill jag ju inte. Undrar om det inte finns någon slags pilla som har minskad aptit som bieffekt? Och som inte är särskilt farlig i övrigt? Typ i klass med Alvedon.

Lite uppmuntran i träsket:

Jag sprang 10 km igår i alla fall.

Am I happy? No.

Jävlans. Jag misslyckades efter bara 12 timmar, det är så löjligt. Jag hade konsekvent och utan problem tackat nej till alla desserter jag erbjudits under dagen (tre) och sett fram emot att komma hem klockan nio och laga mig en god GI-middag. Men väl hemkommen inser jag att jag glömt min börs hos en vän i långtbortistan. Och mobilen var hos lillasyster. Jag kände mig helt utan högerhand, och jag blev så förbannad över att jag inte kunde köpa något (vårt kylskåp är lika tomt som om vi hade varit singlar båda två) och bestämde mig för att äta lite av vaniljglassen i kylen, och de sista Lace-chipsen (Lace gör de absolut bästa chipsen i världen). Och sedan slängde jag in lite lakritsar när jag ändå var igång. En alldeles skitdålig GI-middag.

Idag när jag vaknade var jag lika pank och fortfarande var utan börs, men hittade en hundring i mina löparshorts, som jag bytte mot en baguette, eftersom jag tänkt sticka ut och springa med de andra på jobbet så snart jag kom dit. Men jag hann inte till jobbet i tid, och nu sitter jag här och inser att jag inte orkar springa om jag inte får lite socker.

SKIT! Jag ska aldrig mer dricka mig så full, det är ju helt otroligt vad det kostar mig. Omigod.