FDA - Food and Drug Administration har fattat att mat med få kolhydrater inte nödvändigtvis innehåller få kalorier. Därför har de tvingat alla företag som hävdar att deras onyttiga mat innehåller få kolhydrater eller är sockerfria, att märka sina varor med "not a low calorie food".
Fan vad lätt det skulle vara att hålla sig smal i det landet.
Istället för vårt torra Livsmedelsverk som fortfarande hävdar att det bara är fettet som är farligt. De har visserligen rätt i att för mycket fett gör en tjock, men de borde ta hänsyn till att folk även följer andra dieter. Så fort företagen fattar att de kan tjäna pengar på folks sockerskräck genom att göra allt i "sockerfria" versioner, borde Livsmedelsverket genast gå in och tvinga dem skriva på sina varor att det inte nödvändigtvis gör dem nyttiga. Om det nu inte är så.
tisdag 31 juli 2007
Saker Jag Älskar Med the US and A.
Effekterna Av Olika Dieter.
Jag har aldrig varit tjock, men jag har testat en massa olika dieter ändå. Kanske för att jag har ett ideal som jag har, jag nöjer mig inte med att vara normalsmal - jag vill vara Nicole Richie. Jag tjatar.
I ALLÖFALL. Det jag upptäckt nu är hur mycket kroppen påverkas av det man stoppar i sig. Vilka effekter vissa dieter haft på min kropp. Faboulöst. Det gör också att man knappt vågar synda någonsin igen, när man ser vilka konsekvenser det skulle få, förutom fetma.
Atkins: Eftersom att jag slutade dricka vanlig mjölk försvann alla mina småfinnar på käkpartiet. Nu har jag babyfeja.
Godisförbud: Att inte äta godis eller kakor eller bullar eller glass under sju månader (konstig tid) gjorde att mina återkommande urinvägsinfektioner från helvetet är som bortblåsta.
måndag 30 juli 2007
Fake
På tal om vackra kändisar. I the US and A kunde man köpa oretuscherade kort på kändisarna på röda mattan. Alltså inte foton när de är sunkigt bakfulla, utan från de tillfällen då de är mest stylade.
Åh ja jävlar, vilken skön skadeglädje jag kände. Jag ser ju hundra gånger fräschare ut än följande när jag är stylad:
Cameron Diaz - acne
Alicia Keyes - acne
Britney Spears - acne
Pamela Anderson - översminkad och sliten
Xtina Aguilera - tjuck och översminkad
En som däremot har sjukt fin hy är Halle Berry. Men jag gottade mig riktigt åt att kändisarna inte alls är så snygga som vi tror. Dessutom har jag precis googlat kändisar före och efter sina operationer. Gå in på den här sidan, så kan ni också se att många kändisar var riktigt fula innan de opererade sig.
Summa summarum har jag sett långt fler snygga tjejer i Sverige. Och de är ofixade. 
Nu tycker jag ju om Angelina Jolie, hon verkar tro lite att hon bär världen på sina axlar. Det hade varit roligare att kunna publicera en acnebild på Cameron Diaz istället.
Sockerskräck.
Aftonbladet skriver om svenskars sockerskräck. Jag blir så trött. Kan inte folk fatta att det inte finns något som heter gå ner i vikt utan att anstränga sig. Ja, såvida du inte är sjuk. Men jag förstår heller inte varför Aftonbladet dessutom har en lång artikel om att sötningsmedel inte är lika gott som vanligt socker. Duh!
Frukost och Träning.
Dricker Yogi-te "Women’s Fitness" med suketter och sojamjölk och äter omelett på ägg och sojamjölk med riven mozzarella och broccoli och morötter. Det är konstigt hur man förändras. För några månader sedan hade jag känt mig som nyttigast om jag ätit havregrynsgröt med honung och fetmjölk. Eller grov macka med makrill och tomat. Det är helt annorlunda nu. Ägg och ost till frukost, liksom. Men jag går ju ner i vikt, så jag är bara nöjd. Nu är mitt BMI 20.6. Och med tanke på senaste tidens träning borde jag ha gått ner mer än de två kilo.
Men jag förstår inte vad som hänt med träningen. Eftersom att jag anser att distanslöpning ger den överlägset snyggaste kroppen av de sporter jag kan utöva (balett ger liksom också fin kropp, men det går ju inte.) så är det nästan uteslutande det jag tränar. Ibland tvingar jag mig att styrketräna, men det är fan den tråkigaste träningen i hela världen. Tråkigare än trädgårdsarbete. I alla fall. De senaste två dagarna har det känts som om jag springer mot en vägg. Det är som att konditionen är ute och springer med kroppen, jag kan inte ta ut mig. Istället får jag springa långt, för att kunna få någon slags träning. Igår sprang jag kanske 10 km på en timme och 18 sekunder. Det betyder 6 km/h-tempo. Det är långsamt.
Pojkvän tror att jag kanske är övertränad. Det tror inte jag. Jag hade precis en paus på en vecka, för att jag gick på kurs och skulle resa hem från andrasidanvärlden. Jetlag kostar.
Tror snarare att jag fått salmonella. Äter ju ägg varje dag, och under löprundorna känner jag mig trött och illamående.
Men fan. Jag kämpar på. 
Den här tjejen har det fulaste löpsteget jag sett. Hon ser ut som en riktig modellöpare, som egentligen bara står på bimbomaskinen i gymmet. Bimbomaskinen är lika med stegmaskinen.
Nya Vanor
Jag älskar ekologiskt. När jag börjar jobba ska jag uteslutande ha ekologiskt hemma. Jag älskar känslan av att äta ekologiskt odlade grönsaker, och dricka rensande te. Efter Atkins, då jag inte fick dricka mjölk, har jag äntligen vant mig att dricka sojamjölk. Tänker inte över skillnaden längre, trots att jag älskade mjölk förut. Och det skulle vara riktig fetmjölk, inga miniprodukter här. Min kropp är mitt tempel, jag stoppar inte i den massa cancerogena halvfabrikat.
Atkins, förresten. Eftersom att jag inte gillar lightprodukter, är det riktigt många dieter som inte passar mig (t.ex. viktväktarna). Jag är dessutom sockergris, så Atkins var perfekt för mig. Jag gick ner två kilo, och sedan började jag äta lite godis igen (men jag har saccharin i te och kaffe - sjukt motsägelsefullt när jag precis sagt att jag hatar lightprodukter, men jag märker inte skillnad längre... okej, jag VET.). Men jag har ändå hållit vikten.
De säger att det tar 90 dagar för kroppen att anamma en ny vana. Det är sjukt tillfredsställande att höra. Det innebär att om jag bara är stenhård med Atkins i tre månader, så kommer det komma naturligt sedan.
Men jag undrar om det inte går fortare än så. Jag var hård i knappt två veckor, och redan har jag ett helt annat tänkt. Jag, som brukade ÄLSKA potatis, pasta och bröd (speciellt bröd) äter aldrig pasta, potatis, eller ris längre. Jag äter bröd enstaka gånger, för det är riktigt svårt att undvika ibland. Det är ju alltid bröd som finns som frukost på sommarjobbet, och bröd som erbjuds när man går på café eller blir hembjuden till kompis. Och jag har insett att det inte fungerar om jag går hungrig.
Och en annan sak som äntligen har gått upp för mig: se till att äta innan jag blir hungrig. Förut betedde jag mig precis som en överviktig (mitt BMI var då 21): åt ingenting ingenting på hela dagen, och sedan klämde jag i mig en storchoklad med gott samvete. Så fort jag är sugen på godis nu, så äter jag en omelett eller en liten skål grekisk yoghurt, med tanken om att jag ska äta godiset efteråt. Men efteråt är jag aldrig längre sugen.
Gul och fin.
Nu har det ju regnat hela sommaren, men i augusti kanske ni kan få behov av det här.
Jag kunde inte bli brun förut. Jag har bränt mig så otaliga gånger i mitt liv, att det inte är främmande för mig att ha så rödbrända ben att vaderna är lika svullna som låren. Man kunde inte se knävecken. Benen gick bara rakt sluttande ner mot ankeln. Sexy.
Sedan upptäckte jag betakaroten. Nu behöver jag knappt ens solskydd, och blir brun som en pepparkaka lika fort som alla andra.
Men observera att det ska vara det här märket. Jag köpte ett annat märke utomlands en gång, det fungerade inte alls. Finns i de flesta hälsobutiker.
Tänk också på att det tar cirka två veckor innan det börjar verka, så börja käka i tid.
Åh, Nicole.
Jag kommer ihåg första gången jag hörde talas om, och fick se, Nicole Richie. Jag minns att jag tyckte att hon var riktigt ful. Hon påminde mig om en bulldog, och hennes klädsmak var så fruktansvärt amerikanskt dålig när USA är som dåligast. Jag hatade de uppdragna stringtrosorna och de där plyschdräkterna från start till slut - för mig är det något av det mest osexiga som finns. Jag skäms för alla som gått runt i de där dräkterna, som ser ut som om man har en pölse därbak. I alla fall. Jag vet inte om det är för att jag en gång tyckt att hon var så ful, som jag uppskattar hennes utseende så mycket idag. Säkert. Men sedan hon gick ner i vikt (även om det verkar vara på ett inte-så-väldigt-sunt-sätt) tycker jag att hon har blivit riktigt vacker. Min pojkvän tycker att hon är ful fortfarande, trots att han delar min uppfattning om att man måste vara smal för att kunna vara snygg. (Fast han bryr sig typ bara om kroppen. För mig sitter snygghet i ansikte, och sedan kommer kroppen). Men jag tycker att hennes ansiktsdrag blivit helt rätt nu när hon gått ner i vikt. Jag älskar hennes streck runt munnen, och hennes stora hundögon och plutläppar. Och hennes klädstil gör såklart otroligt mycket. Jag var i LA precis, och då gick det upp för mig att det är en otroligt modemedveten stad. Mer modemedveten än New York och London och Berlin. Det trodde jag aldrig. Jag trodde de skulle gå runt i plyschdräkter. Såg inte en endaste.
Begynnelsen.
Det här är INTE en pro-anasida. Men det är heller inte en politiskt korrekt bantarsida för tjockisar á la Viktklubb.se. Det här är en sida för de som, liksom jag, har ett kroppsideal som är lite smalare än vad som är korrekt idag. De som tycker att Nicole Richie har en fin kropp. Till exempel. Jag vill att detta ska vara en sida för dem som vill utbyta tips om vilken diet som lämpat sig bäst, eller vilken träning som gett snyggast kropp. Jag är inte ute efter att folk ska svälta sig, eller att vi ska hetsa varandra. Jag vill bara kunna prata fritt om hur man kommer åt ett BMI på 18-19. Typ.
