Jag kommer ihåg första gången jag hörde talas om, och fick se, Nicole Richie. Jag minns att jag tyckte att hon var riktigt ful. Hon påminde mig om en bulldog, och hennes klädsmak var så fruktansvärt amerikanskt dålig när USA är som dåligast. Jag hatade de uppdragna stringtrosorna och de där plyschdräkterna från start till slut - för mig är det något av det mest osexiga som finns. Jag skäms för alla som gått runt i de där dräkterna, som ser ut som om man har en pölse därbak. I alla fall. Jag vet inte om det är för att jag en gång tyckt att hon var så ful, som jag uppskattar hennes utseende så mycket idag. Säkert. Men sedan hon gick ner i vikt (även om det verkar vara på ett inte-så-väldigt-sunt-sätt) tycker jag att hon har blivit riktigt vacker. Min pojkvän tycker att hon är ful fortfarande, trots att han delar min uppfattning om att man måste vara smal för att kunna vara snygg. (Fast han bryr sig typ bara om kroppen. För mig sitter snygghet i ansikte, och sedan kommer kroppen). Men jag tycker att hennes ansiktsdrag blivit helt rätt nu när hon gått ner i vikt. Jag älskar hennes streck runt munnen, och hennes stora hundögon och plutläppar. Och hennes klädstil gör såklart otroligt mycket. Jag var i LA precis, och då gick det upp för mig att det är en otroligt modemedveten stad. Mer modemedveten än New York och London och Berlin. Det trodde jag aldrig. Jag trodde de skulle gå runt i plyschdräkter. Såg inte en endaste.
måndag 30 juli 2007
Åh, Nicole.
Kladdat av
Eddie
at
10:04
Labels: Nicole Richie, Smal
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar